I namnrymden kan ingen höra dig skrika

Michael Day skriver på xml.com att beslutet att använda uri:er för att identifiera namnrymder var ett misstag som orsakat många onödiga problem för xml-användare. Hans tes är att namnrymdstekniken skulle klara sig bra utan uri-strängar, och fungera lika bra med bara prefix för att skilja element åt.

Själv håller jag inte med om hans idéer, men det är ändå tänkvärd läsning. Ingen säger väl emot att standarderna kring xml flera gånger verkar vara onödigt komplicerade, och ibland otydligare eller motsägelsefulla. Dock får man, som en av kommentarerna mycket riktigt påpekar, vara försiktig så att inte den föreslagna lösningen på problemet blir mer komplicerad än det man försöker komma till rätta med. Tanken att använda paketnamn a la Java istället för url:er är dock tilltalade, det ska jag överväga i kommande projekt.

Kommentarerna är på det hela taget mer intressanta än själva inlägget. Angående problemen med uri kontra url skriver Micah Dubinko:
“At least 99 out of a hundred web developers will have an incomplete understanding of the URI rat’s nest. A fair number of standards geeks have an incomplete understanding. When a standard says X and nearly everyone thinks Y, you’ve got a problem.“

Nåväl, kanske kan vi få ordning på detta när det är dags att utforma _nästa_ generella, allomfattande teknik för strukturerad information… Hela diskussionen om xml främst bör anpassas för effektivt informationsutbyte mellan system (men dessutom vara mänskligt läsbar), eller vice versa, är material för (minst) ett annat inlägg. Klart är iaf att flera av de vanliga användningsfallen för xml idag nog inte är vad man tänkte på när xml först lanserades.

Författare:

Inga kommentarer till artikeln

Inga kommentarer funna för detta inlägg