Om man har litet tid över – vilket jag hade i helgen på grund av feber och förkylning – kan man hitta mycket spännande på nätet. I helgen hittade jag en film om ett dataspel som är under utveckling. Spore.
I det spelet är spelaren gud, och har möjlighet att delta aktivt i utformandet av en värld. Världen består från början mest av molekyler och små slemmiga kryp. Allteftersom spelaren förser sin skapelse med nya sorters varelser får spelet mer och mer karaktär av Sim City – det klassiska spelet som går ut på att regera över en befolkning på ett klokt sätt. Det nya med Spore är att det är riktigt snyggt, och framförallt att du verkligen kan designa varelserna och deras byggnader mm. Uttrycksfullheten tycks vara enorm. Brister din fantasi kan du kopiera design från andra spelare, som styr över andra planeter i samma universum.
Även om jag inte själv är någon spelfanatiker blir jag fascinerad. Men så är det ju inte bara spel-nerverna som stimuleras utan även de filosofiska: Spore väcker frågor som t.ex. Vad det innebär att vara gud?, Hur skapas liv?, Var går gränsen för kreativitet? osv.